Borde kanske ha fått lite mer pluggat idag... men allvarligt talat så var det skönt att komma ut i friska luften tillsammans med vovvarna och mamma. Det kändes välbehövligt att göra nått annat för en stund och inte behöva tänka på grekiskan alls. Tur att jag har jobbat undan en hel del redan innan så att jag inte kommer allt för långt efter i tidsplanen.   

           Torsdagkvällar innebär också skönsång och skratt med underbara och bästaste kyrkokören, ett härligt gäng! Det är underbart att sjunga i kör igen, man blir så glad och fylld av positiv energi. Sen är det lite häftigt att komma tillbaka till att sjunga "skolat" efter att ha sjungit övervägande "oskolat material" de senaste åren. Att sjunga "skolat" och särskilt kyrkomusik är något att bita i, lite mera utmaning. Utöver det så håller jag på att bekanta mig med en helt ny stämma, eftersom jag gått från sopran till diskant. Spännande och jättekul och stundtals så högt att man nära på får svindel. Men det ska nog gå... får stretcha stämbanden ordentligt och hitta rätt ställen att andas på så kommer det nog att bli jättebra.

            Mycket av det vi sjunger just nu är på latin, så det gäller att hålla tungan rätt i munnen också. Inte alltid så lätt.... så ibland hittar man på nya ord, antingen för att man sjunger före eller efter och måste hinna ikapp till det ställe där alla andra är och sjunger.  Hi hi hi hi!    Eftersom att vi sjunger i minst fyra stämmor också så gäller det att hitta rätt i sin stämma med... å inte halkar in på någon annans stämma. Det vore ju dumt.   

            Nä, nu är det dags att tänka på refrängen och kanske avsluta denna dag med en fin bön?

" Det går en ängel kring vårt hus.

Han bär på två förgyllda ljus.

Han har en bok uti sin hand.

Så somnar vi i Jesu namn."

Amen...
Bönen kommer från den heliga Birgitta och hittas i den svenska psalmboken, sidan 1648. 
  

             Nu är vårterminen igång igen på allvar! Tredje terminen på universitetet, vilket betyder att jag har gjort halva min teol.kand till sommaren. Det är inte klokt hur fort tiden går när man har roligt. Jag måste erkänna att det kändes lite som en evighet och att jag skulle hinna bli pensionär innan jag blev färdig präst, när jag insåg att det tar ca 5 år att bli färdigutbildad. Men ska tiden rinna iväg i den här takten, så står det inte på innan jag står där i kyrkan med full arbetsklädsel på och sprider Jesu kärleksbudskap. Förutsatt att svenska kyrkan vill ha mig förstås...

           Tredje terminen var det ja, Nya testamentet på grundspråk - grekiska serveras denna termin. Å jag lovar.... det är rena rama grekiskan!!!  Milde Gud i sin himmel... vad mycket grammatisk information som man måste "banka in i pannbenet".  Klassisk grekiska är nått att bita i, det är svårt men riktigt kul. Mitt grekiska uttal låter fortfarande inte helt som grekiska... men jag börjar verkligen fatta galoppen i grammatiken. Känns bra... fast jag blir ju lite orolig när jag vaknar på natten av att jag pratar i sömnen och då rabblar grekiska böjningar på verbet för tro/tilltro!  Hur ska jag tolka detta... att min hjärna snart är kokt, rökt eller grillad?

            Jag har upptäckt att om jag får sitta i lugn och ro hemma och plugga så fattar jag galoppen mycket snabbare, föreläsningarna gör mig en aningens förvirrad eftersom att det förutom ny information i klassisk grekisk grammatik förekommer frågor av alla de slag. Därför har jag bestämt mig att läsa så mycket jag kan själv hemma, efter en väl invand studieteknik som gett goda resultat.  Föreläsningarna är inte obligatoriska.... men ändå känns det som om jag skolkar. Varför då??

           Jag lever och kommer leva ett väldigt inrutat liv den här terminen... studier i grekiska 8 timmar/dagen + 2 timmar körkortsteori/dag och utöver det så blir det att försöka plugga in de sånger som ska sjungas i kyrkokören. Och utöver det ska jag försöka ha ett liv också...

Det kommer att bli en tuff men kul vår.... och vi går mot ljusare tider, bara det ger ju en mer energi! 

Att börja blogga är svårare än vad man tror!
För några dagar sedan kände jag hur inspirationen slog till, jag ville börja blogga... på riktigt! Det kändes som ett bra  steg efter att ha "bloggat" på Twitter i lite över ett år. By the way så älskar jag twitter! Blogg i sms-format är genialt. Men, nu slog ju inspirationen till som sagt, så nu sitter jag här med en blogg.

En riktigt blogg, där den som är intresserad kan få ta del av bitar av det som händer i mitt liv, där man kan ventilera frågor och tankar, där man bara kan få vara den man är...

Ja, nu sitter jag här med min riktiga blogg och känner att jag inte kan hitta på nått vettigt att säga...
Blogga är svårare än vad man tror.