...spindel klättrar uppför trån... och det kan vara det sista den gör i livet. Speciellt när det är mig den klättrar på. Jag fick äran att bjuda familjen på lunch-underhållning idag... medan vi sitter och käkar så känner jag att det börjar killas på höger axel, varav jag börjar göra nått åt saken. Mamma tittar på mig och säger... det är en spindel. Sen var cirkusen i full gång!

                   Jag flyger upp från stolen, viftandes, hyperventilerandes i det närmaste hysteriskt... spindlar må vara nyttodjur, men de är otäcka kryp! Vad blir resultatet? Jo, spindeln ramlar ner i urringningen...( och jag får en nästan total nära döden upplevelse)! Krigsdansen som min mammma så fint kallar mitt uppträdande intensifieras och jag kastar kläderna...spindeln trillar ner på golvet... stendöd! Jag kan försiktigt börja andas igen och få på mig de kläder som flugit i den vilda dansen.

                   Jag vet att spindlar än nyttodjur, att de med största sannolikhet är mycket räddare för mig än vad jag är för dem ( vilket jag i och för sig inte tror är möjligt)... men det hjälper inte... paniken slår till ändå. Jag såg garanterat inte klok ut under mitt utbrott, jag är glad att det bara var jag och mamma i köket vid detta tillfälle och ja... jag är fullt medveten om att jag kommer att få höra det här berättas MÅNGA gånger om...

                   För den som undrar... om man dödar en spindel så kommer det börja regna... det är sant, det har både regnat och åskat här i eftermiddags. Alltså jag, måste nog ta tag i min spindelfobi... jag kan ju vara reserverad mot krypen, men jag behöver ju inte balla ur fullständigt. Typ... vi känner till varandra, men vi umgås inte!

.... sysslar man med på nätterna när man har svårt att sova. Tack Gud för instagram...
Bilden är tagen på Järavallen i höstas/vintras (om jag inte minns helt fel) med min mobil. Även om den också är snygg i original, så gör den sig riktigt bra i svart/vitt tycker jag. Eller?

                    Full av energi och glädje tog jag mig an kompendiet om textkritik med markeringspennan i högsta hugg. De första ca 20 sidorna (av total 28) var väldigt intressanta och även om vi pratat om textkritik förr i andra kurser så var det en del ny info som dök upp. ( Eller så fastnade den infon inte första gången?) Kul, det känns givande. Sen kom exemplen och då sjönk modet snabbare än en sten i vatten... jag fattar inte ett smack! Må detta INTE komma på onsdagens tenta! Gärna frågor på olika texter... no problemo... men hur de hänger ihop och hur man tolkar fram vilken text som är originaltexten eller den som är mest trolig... nej tack! Det är ju bara rörigt... nästan lika rörigt som grekisk grammatik. Helt galet! Jag gillar exegetik (mer än jag kanske vill erkänna egentligen), men det här var lite väl mycket exegetik för min smak.

                    Ikväll är det sång med bästaste kyrkokören... det ser jag fram emot, så man får tänka på nått annat en stund. Just nu är det bara grekiska som surrar runt i planeten...

                    Ibland så har man sådana där dagar som gör en glad ända in i själen, stenarna som legat och malt faller från bröstet och man kan börja andas igen. Jag har en sådan dag idag... flera ton har lyfts från mina axlar, jag har klarat nått som jag har gått och gruvat mig lite för under en längre period. Vips så känns världen lite ljusare och luftigare... jag har lite kvar att ta i tu med... men det känns lättare att göra det nu när det andra redan har löst sig.

                  Som grädde på moset så har jag fått lite mer tider som jag ska jobba och genom det får in lite mer välbehövlig kosing. Life is good!

                    Braiga tips till trots så tycker jag fortfarande att det är svårt att hitta på rubriker till mina inlägg här på bloggen... vissa dagar går det så långt att jag fullständigt förtränger att jag måste skriva en rubrik, att jag helt och hållet glömmer av det. Brukar dock komma på det precis när jag har klickat på spara-knappen... men då är det ju redan försent. Freudianska felsägningar finns ju... finns det freudiansk glömska också??   

                    Nu är jag delegerad och klar.... så nu är det bara att tuta och köra. Sommarjobb fixat, delegering fixat, arbetsskor införskaffade... jag är redo! Sommaren kan dra igång nu, jag ser verkligen fram emot att få komma igång och jobba. Jag har verkligen hittat rätt ställe att sommarjobba på, trivs jättebra där... hoppas att det blir mitt "sommarställe" många år framöver.   

                    Skapelsen är så vacker... kontrasterna mellan knallgula rapsfält, gröna gräsmattor och en stålblå/grå himmel (som verkar lova rejäla regnskurar) är mäktig. Vi behöver stanna upp och njuta av vår vackra värld oftare, vi skulle alla må bra av en liten andningspaus då och då i vardagen.

                     Seg dag idag, inte jättemånga knop gjorda. Det är säkert vädret... eller så är det för att jag har jobbat två dagar i rad... vet inte när det hände senast. Skönt att det rullar in lite kosing och att göra nått annat en stund. Eftersom att jag jobbar i bemanningen så har jag hela Landskrona som arbetsfält, så igår var det dags igen för att bekanta sig med ett nytt ställe. Samtidigt som det är kul att se sig om i stan och träffa många nya människor, så kan det vara lite jobbigt också. Är man på ett ställe som man känner till så kan man jobba på ett helt annat sätt och det flyter på och man kan jobba mer effektivt. Är det ett nytt ställe så hittar man inte, man måste fråga om en hel drös med saker och det blir inte lika effektivt.

                   I helgen så har min 1-årige borson sopat mattan med mig i Quizkampen, jag får börja med samma taktik... att trycka på två svar samtidigt. Fasters coolaste busfrö! Det är synd att han bor så långt bort, men det är skönt att man har en bror som skickar bilder och uppdateringar med jämna mellanrum. Saknar dem båda så mycket! 

                   Igår tog vovvarna sovmorgon så jag kunde lugnt sova till halv åtta, idag var de inte lika trötta så här blev man väckt redan före sju. Tik och hane hoppar upp i sängen med rasande fart... nu har jag blåmärken på låren. 38 kg prima fin flatte-hane som inte har riktigt koll på var han sätter ner sina tassar någonstans... sätter sina spår kan man säga.

                    Jag får väl erkänna att jag hade lite halv ångest över att gå upp tidigt i morse... eller inte över själva grejen att gå upp tidigt, utan att jag inte ska höra alarmet och tack vare det försova mig. Är det något som jag verkligen inte gillar så är det stressig morgon (... det förstör hela dagen) och att komma försent, eller precis på minuten med andan i halsen. Usch! Men hur som helst så gick det bra... jag försov mig inte och jag kom i tid till jobbet. Eller ja, jag har gått bredvid idag. Skönt att komma igång och roligt att träffa både personal och pensionärerna igen. Ser fram emot att komma igång på allvar när tentor och sånt är avklarade och man har officiellt sommarlov. 

                  Även om dagen inte har varit jättetung, så känns det i kroppen att man arbetat med den på ett sätt som den inte är så van vid längre. Så är man så där skönt trött... gäspar nästan ansiktet ur led. Blir nog en tidig kväll i kväll... GÄÄÄÄSP!
               God natt världen!

....att hålla tyst eller hoppas att resten av världen lider av dåligt minne. Fast i det här fallet är det nog jag som har ett dåligt "kom ihåg".
Jag skrev för ett tag sedan att jag tyckte det kändes konstigt att lämna Bruckners höga register och komma tillbaka som "vanlig" sopran igen, idag var det dags för en diskantstämma igen. Den nya mässan som vi ska sjunga på sommarkonserten har en diskant som är i samma klass som Bruckners 1 sopran... Jag må ha saknat Bruckner, mina stämband är inte helt eniga med mig. De ville inte alls sträcka ut sig på det där viset igen. Men men, skam dem som ger sig...jag vet ju att jag kan!