Jag måste säga att jag har fått en del att fundera över de senaste dagarna... glädjen över att första gudstjänstvärds-giget gick bra... så att man nu börjar fundera och klura lite över nästa gång. Jag har sagt till min kollega att jag kan ta hela köret i kyrkan, bara hon kokar kaffet.    Många nya tankar väcks på kursen Lär känna din församling, min tro och min syn på kristendomen utvecklas hela tiden och svävar mot högre och högre höjder. Det känns helt underbart att gå från klarhet till klarhet...det blir tydligare och tydligare var jag vill ha min tyngdpunkt i mitt arbete inom Svenska kyrkan.

                    På tal om att vidga sina vyer... jag var på mitt första (.... och inte det sista) POSK- möte igår, så nu surrar tankarn runt rätt så rejält. Herre jösses vad mycket det är man måste sätta sig in i !!! Men det känns viktigt att kunna medverka och påverka, att vara med och skapa "en bättre kyrka". Så nu står jag på namnlistan också... inför kyrkovalet i september i år.  Här går det undan! När det är dags för antagning till stiftet hösten 2014 lär det ju bli så kan de ju inte klaga på att jag inte har haft fingrarna i många av svenska kyrkans syltburkar.... gudstjänstvärd, medlem i kyrkokören, POSK, varit på kurser/samtalsgrupper som erbjudits och till hösten så blir det förhoppningsvis en konfirmandgrupp att följa. Det ska bli jättespännande också.

                  Det här känns helt fantastiskt bra... jag har äntligen hittat rätt i livet. Woohoo!

                I morgon får jag ta mig i kragen och ringa min nya körlärare och boka in nya tider... snart, snart så ska körkortet vara färdigt. Var ute och övningskörde med min handledare idag... funkade bra och så avslutades turen med en promenad i Pålsjö skog med vovvarna. Där var det mycket nytt att nosa på...

                 Jag har ju börjat cykla, å det går faktiskt rätt så bra... det är inte gumpen som tar mest stryk faktiskt, det är mina stackars knän som inte tycker att den här idén var så där jättebra. Flåset var ju inte det allra bästa heller... det behöver inte ha cyklats många meter innan man kan känna antydan till mjölksyra... men skam den som ger sig. Det är bara att fortsätta att nöta och nöta och nöta. Det är ju om man bortser från "inkörningsbesvären" rätt skönt att cykla.

                Nä, nu ska jag slå en pling till min kära pappa och höra vad som händer i hans del av världen.