Är det bara jag, eller har jag blivit så jäkla gnällig här på bloggen?? Gnällig... negativ är väl kanske en rättare beskrivning eller så är det en släng av båda. Inte kul är det i alla fall, jag får ta mig i kragen på den fronten.

                    Dagen har bjudit på strålande väder, solsken, plusgrader och lätt bris. Perfekt väder för att packa ner lite fika i en ryggsäck och sedan ta med sig vovvarna ut på en tur i skogen. Vovvarna stormtrivdes och det gjorde vi tvåbentingar också. Jag kan personligen säga att jag behövde komma ut i skogen och samla lite kraft och energi. Jag träffade på årets första nyckelpiga, såg tussilago och jag behövde inte ha vinterjackan på mig! Halleluja!! Jag tror att våren är här på allvar! 

                     Ikväll har vi övat i Sofia Albertina kyrka, Bruckners mässa i e-moll. På söndag är ju första konserten så då måste det ju sitta... roligt att träffa de andra körerna också. Vi är ju flera körer som ska samarbeta. Jag måste säga att det gick bättre än jag trodde att det skulle göra. Det är ju hööööga toner som ska tas och rösten har inte känts helt hundra den senaste veckan... torr och trött. Men det gick bra, vilket känns skönt och jag börjar se fram emot konserterna som vi ska hålla. Flera tycker att Benedictus är det svåraste stycket i mässan... jag tycker att det är det lättaste, tonerna är inte fullt så höga där heller... skönt för rösten att få en kort vila.

                  Det var nått mysko med mikrofonen i kväll, så fort körledaren/-arna stod i närheten av den och dirigerade oss eller nått så dånade det i hela kyrkan så man hade kunnat tro att dansken anfaller med bomber och granater eller att asaguden Tor drog en repa med sina baggar och slog med sin hammare i kyrktaket. Rätt mäktigt ljud faktiskt och stundtals så var det svårt att kväva fniss-anfallen som följde " i åskans spår". Jag tror inte riktigt att det var detta som Bruckner hade tänkt sig skulle "kompa" oss körsångare när han skrev sin mässa.

                  Nä, nu kallar kudden.... dags att läsa artikeln som vi ska diskutera på seminariet på torsdag som godnatt-saga... Natti natti!