Dagen efter kvällen före... igår var det Bruckners mässa i E-moll som stod på programmet i Mariakyrkan i Helsingborg. Jag trodde faktiskt att jag skulle vara stelare i kroppen och ha mer ont i fötterna efter att ha stått så länge rakt upp och ner igår. Plus att rösten skulle vara tröttare än vad den är. Men jag mår rätt bra och känner mig rätt okej.  Å lycklig i själen... framförandet kändes så bra igår, musik är glädje och det kändes som om vi nådde fram till de som hade kommit för att lyssna. (vilket faktiskt var rätt många... jättekul!)

                    Till och med de allra högsta tonerna gick bra att pricka in, det känns skönt när man är fler och man kan få stöd ifrån varandra.... å jag mimade inte en ända gång under hela mässan, hur höga toner det än blev. Det är jag lite stolt över faktiskt. Kom dock lite i otakt med andningen i slutet på sista stycket.... så det blev lite för lite luft i lungorna när det var dags att sjunga ut 4-5 heltoner i rad... trodde aldrig de där tonerna skulle ta slut, så jag fick till sist lov att ta en smygare... annars hade jag väl tuppat av på grund av syrebrist.    Å det är dramatik som jag och säkert omvärlden också klarar sig utan.

                     På lördag (den 20:e) så är det repris i Sofia Albertina kyrka i Landskrona. Klockan 19 kör vi, alla är hjärtligt välkomna och det är fri entre! Konserten varar cirka en timme och den är så häftig! Kom kom!