För det första så är jag innerligt tacksam att jag har vänner som ska upp till antagning till stiftet i år, eftersom att de är så snälla att de delar med sig av informationen de får inför antagningen med mig. Detta ger mig lite extra tid att fundera över frågor som kommer att ställas under antagningen, som jag ska upp till nästa år om allt går som planerat. Saker som för mig är självklara ska formuleras med ord som ska göra samma sak lika självklar för andra. Det är inte någon enkel uppgift alla gånger. Hur ser min kallelse ut? Varför vill jag bli präst?

                    Dessutom kan de även få för sig att fråga om man har någon favoritteolog, min spontana reaktion på det var ÖÖÖÖHHH... vad ska man svara på det??? Eftersom jag vill bli präst i en kyrka som har en luthersk tradition så känns det ju som om man gör en rejäl tankevurpa om man inte svarar Luther på den här frågan, men det ser kanske rätt bra ut om man kommer med någon teolog som inte är lika självskriven. Jag gillar Fretheims processteologi och synen på den dynamiska skapelsen så Mr Fretheim känns rätt given för min del. Men sen då... borde man ha någon svensk teolog med på favoritlistan? Vem ska jag då välja? KG Hammar? Anders Weijryd? Antje gillar jag också men det känns ju lite fjäskigt att nämna henne när hon sitter med i "juryn" för antagningen....

       Jag har en hel del att grunna på fram tills det är dags för antagning nästa år, lika bra att börja nu.

                    För det andra så är jag upprörd över att det förutom finns så kallad förnedrings-tv också börjar förekomma förnedrings-radio. Jag har absolut inget emot att man ringer upp och skojar med folk, men det finns gränser. NRJs morgonprogram ringer upp en tjej och berättar att hon vunnit en tävling, hon har vunnit ett exklusivt möte med sin stora idol Justin Bieber samt att hon ska få gå på konserten också. Tjejen blir naturligtvis överlycklig. Vem skulle inte bli det?? När det hela avslöjas som ett skämt, så faller tjejen i gråt i direktsänd radio. Är det meningen att vi ska skratta åt denna elakhet? Vad är det roliga i det hela? Elakt och förnedrande är vad det är, inte det minsta roligt.

                   Det värsta av allt tycker jag är att NRJ försvarar sig med att de sysslar med underhållning (sen när blev förnedring underhållning??) och att det var den här tjejens bror som ville att man skulle skoja med henne på detta sätt. Visst, att det var broderns idé... men känner man inget eget ansvar i NRJs morgonprogram? Att gömma sig bakom brodern är fegt och att försöka framställa detta som underhållning är.... jag finner inga ord för det. Jag är övertygad om att NRJs morgonprogram har möjlighet att välja vilka saker som sak få vara med i programmet, i det här fallet gjorde man en blunder. Att inte våga stå för den, utan kalla det underhållning och sedan lägga "skulden" på brodern är så fegt! Man får, kan och ska (i min mening) säga Nej till sådant som går över gränsen! 

                   Brodern hade köpt biljetter till Justin Biebers konsert, så den fick hon se i alla fall. Jag hoppas att alla har lärt sig något av det här, att man tänker efter före nästa gång.